Alla mina idéer har alltid börjat i magen. Vad säger magen? När man får en hög nivå av pirr och fjärilar så betyder det att idéen är bra! Vad magen glömmer att ta hänsyn till är hur idén kommer att påverka mitt liv. Min magkänsla har aldrig givit mig tillräckligt mycket pirr för att skicka mig till universitet, eller jo det har den, två gånger, men jag har aldrig stannat mer än ett år vilket bevisar på att valet att åka dit var baserat på hjärna mer än mage. Det var en del av en plan. Men för mig avgör magen hur det ska bli! Ironiskt nog fyllde jag nyss 25 och tänkte att det är dax att skita i magen men istället blev jag magsjuk och spenderade födelsedagen med att skita på mig. Jag har aldrig oroat mig så mycket över framtiden. Det har ju alltid löst sig ändå såhär långt. Men att jobba på ett flygplan har aldrig varit min plan, det var bara ett klingande pirr som tog mig hit! Skillnaden med att ha en känsla och att ha en plan är att i en plan ingår en början och ett slut, en känsla kommer och den går.Så jag har ingen plan, men jag jobbar på ett! Det måste väl vara nära nog!?
