Trött och sliten sitter jag på tåget hem. Fem dagars arbete har kommit till sitt slut. Och fem välförtjänta dagar av frihet startar nu. Väskan släpar jag fortfarande på men det betyder ingenting längre. Ingen kan ringa mig, ingen kan rycka mig. Att jag missade bussen från centralen betyder ingenting. Varför släpar jag väskan? Jo för att jag går hem. Sommar, vad är bättre än sommar? Svaret måste ändå bli sommarnatt. Varmt och skönt och lugnt och alldeles fantastiskt. Vad är bättre än friheten att vara ledig. Jo friheten att slippa frysa, slippa passa busstider och slippa missa allt det fina på vägen. Turning torso, varför skulle inte det vara en bra kandidat till Paris Eiffeltorn? Känslan är den samma, du stannar, du tittar.
Vidare så sjunger några i busken, ja en grupp kvinnor låter det som, jag kan inte se dom. Bara höra dom. Dom sjunger på ett språk jag inte förstår, men det låter vackert, melankoliskt. Ja att någon sjöng i busken låter konstigt. Att jag i efterhand funderar på om jag drömde, hittade på. Men nej dom sjöng.
Lite senare möts jag av dofter, syrenerna kunde man nästan inte heller se, bara känna. Ljuvlig sommarkänsla.
Ja och inte tala om fiskmåsarna som följde mig hela vägen hem. Doften från havet inte långt borta. Ja man missar ibland så mycket. Man är van. Det känns vanligt. Eller så är det bara vinter.
Nu kom en igelkott förbi. Och den får summera min kväll. Trött är jag, men aldrig för trött för en sommarnatt.
Underbart!!!! <3