Ja idag har jag varit med om sprutan, igen. Men för första gången tittade jag på. Ja jag tittade såklart inte när hon stack mig, det skulle jag aldrig få för mig. Men jag liksom råkade titta precis när hon stack Tim. Och oj tänkte jag, så djupt hon stack, blev nästan tvungen att se om nålen stack ut på andra sidan armen. Nej blev tvungen att fråga: så djupt den sitter sa jag. Ja men den måste ju ordenligt in i muskeln fick jag som svar. Och jag som gått runt och trott att den bara skulle lite in under huden liksom. Inte halvvägs genom armen. Som tur var hade jag redan fått min spruta. Annars hade jag nog vänt i dörren och tackat för vänligheten men förklarat att jag gjorde nog bäst i att gå. Och åkt och campat istället för till thailand. Ja, kaxig när det kommer till sprutor är jag inte. Men för första gången har jag sett på med mina egna två ögon, utan att halvt svimma. Och utan att hålla någon i handen. 
Så med twinrix i armen kan vi nu äntligen åka till Thailand på fredag. Men innan dess klämmer vi tillsammans in en Bryssel, en Stavanger, en New York och en Tokyo.
Varför? Because we can!!
Och för annars får vi kanske sparken ;)