Det är när sommaren kommer, och när ljuset är här som man inser hur enkelt det egentligen är att vara glad och lycklig. Jag skriver det här för att hela året runt känns det inte lika självklart.
Trots att man vet att man fysiskt påverkas av att leva i ständigt mörker, kan man inte låta bli att låta den fysiska effekten gå ut över den psykiska och mentala hälsan.
Jag är en av dem, en av dem som faktiskt brottas hela vinteråret med att hålla ihop, att hålla ut, men ibland låter jag mig ätas upp och brytas ner, somliga kallar det för vinterdepp.
Speciellt vid ett tillfälle i vintras, jag minns det var i början på januari, hade jag en ordentlig breakdown. Jag hade arbetat mycket, stått upp vid 4 en vecka efterföljt av en tur till Chicago.
Innan den veckan hade jag spenderat nästan en vecka i San Fransisco med 9 timmar i tidsskillnad. Jag var trött, utmattad, otroligt negativt inställd och förbannat jetlagged. Jag ligger i sängen och klockan närmar sig midnatt, jag är klarvaken och 5 timmar senare skulle jag checka in i köpenhamn igen, för att starta en ny arbetsvecka. Jag fick ångest, panik, bröt ihop. Jag ringde jobbets sjukanmälning, jag bara grät, dom var så söta och snälla. En annan sak, när du väl bryter samman, är det inget slut. Så jag fortsätte gråta, hela natten igenom.
Det värsta med vinterdepp är att man börjar få onda hjärnspöken, man entrar en farlig värld där man börjar ifrågasätta sig själv och sina val i livet. Man längtar till en annan tid, när allt är bra, man söker efter lycka i något som kräver att man är någonannanstans, man suktar efter vad som helst som inte är nu.
Nästa morgon besökte jag en läkare, jag behövde tips, vad ska jag göra? Jag måste jobba, jag måste orka mig igenom. Ge mig piller, je mig nytt blod, ge mig vad som krävs, i need help.
Han lyssnade noga på mig, jag fick fylla i ett papper med massa frågor. Han konstaterade att jag inte var deprimerad, och då tänkte jag nästan "synd" det hade ju förklarat en hel del.
Men han gav mig tipset om rutiner. Jag spydde nästan i min mun, jag hatar ju rutiner. Well..
Sen gav han mig ett boktips: Lyckofällan av Russ Harris.
Jag köpte den med en gång.
På framsidan läser jag:
Skapa det liv du vill leva, med act, mindfulness och engagemang.
"Lycka handlar inte om att må bra, i så fall hade narkotiskamissbrukare varit de lyckligaste människorna i världen. Det är ingen slump att heroinmissbrukare kallar en injektion för en "fix", de försöker på kemisk väg att fixa det som inte fungerar.
Sålänge vi inte förstår bättre försöker vi allesammans att fixa vår lycka. Men det finns en annan väg, i den här boken lyser Russ Harris upp vår väg genom nattens mörker"
Ja i dag är inte dagen jag behöver en quick fix, men den natten i januari behövde jag det. Det här är ingen lektion i lycka, men det är nyttigt för mig att tänka tillbaka på den dagen. För just nu leker livet, jag njuter, har roligt, har en miljon fantastiskt känslor i kroppen och känner mig positiv och lugn, men ingenting har förändras, allt är precis som då. Förutom årstiden.