Har någon hört talas om 26 års krisen? Ingen har berättat om den för mig men helt plötsligt finns det inget annat sätt att förklara vad jag känner. Min födelsedag är om några dagar och jag känner mig hypokondriskt febrig, har yrsel och bara tanken på den där dagen, får mig att vilja kräkas. För vad betyder det att fylla 26?

Jag tänker på förgående generation, på min mor, hon hade tryckt fram en unge och hade den andra bakandes i magen. Hon hade hittat mannen i hennes liv, gift sig och köpt hus. Hon hade allt kan tyckas. Men jag har insett att man får bända på gränserna, analysera kraven och anpassa dem efter dagens ramar.

Vi är inte lika benägna att skaffa barn tidigt, vi har inte pengarna att spendera i hus, knappt en himla etta om man bor i en storstadsregion. Och skulle man ha det skulle man få sova i köket och torka matfett från tven. Nej att hyra är det nya köpa. Och för att hyra måste man ha ett jobb, ett fast jobb med en lön som tillåter oss att se värdiga ut på pappret. Värdiga att bo, få finnas, frodas och leva självständigt. Att ta sig från 20 till 30 trodde jag skulle vara spännande, fantastiskt roligt och lärorikt.  Men ju längre mot 30 jag kommer desto mer inser jag att 20 någonting åren också i allra högsta grad är till för att lära mig acceptera samhällets riktning. Att lära mig världen omkring mig, finna en plats och ställa mig i ledet.

Jag finner detta enormt svårt. Jag vill inte fylla år, jag vill inte påminnas om att jag inte längre är lika ung och ovetandes som jag brukade vara. Vad önskar jag mig när jag fyller år? Vad vill jag göra på min födelsedag? Jag önskar mig de senaste 6 åren tillbaka och jag skulle vilja fira min 20 års dag. Kan jag få det av dig så lovar jag att inte vrida mig i obehag nästa gång du undrar vad jag önskar mig.